Så det så...

Kriget mot basiluskerna fortsätter. De senaste veckorna har antingen varit vi eller barnen som varit sjuka. Nu sist jag igen. Blir depp för det verkar visst aldrig ta slut men det är ju inte sant. Jag känner på mig att det vänder nu. Värmen kommer liksom solen och allt annat gott som det för med sig. Som att vara ute i trädgården med familjen, grilla (vilket påminner mig om att vi måste köpa en ny, den gamla hade gjort sitt efter åtta år), sätta upp studsmattan, se glädjen i mannens ansikte när han får köra iväg på motorcykeln, stuva undan vinterkläderna och ha picknick på gräset utanför dörren...ja listan kan göras lång. 

Istället för geggamoja på barnens kläder är det sand som följer med hem och in överallt men det gör ingenting. Ännu ett tecken på vårens antågande.