Inte just nu men sen

En helt underbar dag har passerat. Okej, någon timme är det kvar tills det blir natta för mig. Bäst av allt var nog den där långpromenaden som jag och min sambo gick imorse. Välbehövligt för min del. Nacken har värkt, huvudet känts tungt och orken har lyst med sin frånvaro. Ajabaja, dags att tänka på hälsan igen. Tyvärr bor det en latmask i mig. Försöker skrämma bort den men den återkommer ganska snabbt.

 Mossig till en början men...

så här kändes det efteråt.

Gillar inte att träna själv. Mycket skojigare att ha någon som peppar en när det går tungt eller gör så att jag tar i lite extra när det känns som om kroppen inte orkar mer. Barnen är fortfarande ganska små men tids nog kommer vi att kunna träna ihop, jag och Jonas, och då blir det andra bullar. Just nu är jag glad över de gånger jag kommer iväg...