Bara nästan som godis...

Efter att ha tokmuffat i mig chips, varför vet jag inte för egentligen var jag sugen på något surt, letar jag igenom skåpen en gång till för att se om det finns något godis att stoppa i magen. Det finns några rackare kvar i barnens påsar men jag har inte mage att "låna" dessa. Jag ger upp och tittar med långa blickar på min Bob, min ständige vapendragare och klippa. Bob är min vattenkokare och idag min räddare. Snabbt och enkelt fixar jag lite te. Det blev grönt te med blåbär och hallon...smakar nästan som godis.

Bob och jag.