Så är det faktiskt. Jag borde verkligen ta mig iväg och träna. Göra vad som helst egentligen men det kommer hela tiden något annat emellan. Dålig karaktär kallas det. Nu är det ändå försent. Dagen D stundar snart och visst hade det varit kul om jag var superfit men så är det inte. Detta ständiga jagande efter en mer vältränad kropp. Supersnyggt. Verkligen. Så här när det brinner i knutarna kan det ju tyckas klantigt...varför började jag inte i god tid? Vart tog tiden vägen. Jagandet igen. Kan jag inte bara bestämma mig för att jag är nöjd. Punkt.
Okej då, efter två barn och insikten att jag inte är tjugo längre borde jag ändå inte klaga.
Det handlar om att prioritera. Lägga tid på träningen. Visst, jag prioriterar fel men det är nog för att jag inte hittar någon motivator. Inte tillräckligt stark i alla fall.
NÖJD. Så får det vara nu. Jag börjar träna en annan dag...
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar