Lyckligt ovetande...

Intet ont anande väcktes jag igår av ett samtal. Jag sprang ner till köket men väl där började det ringa i min mobil. Yrvaken sprang jag upp för trappan och hann svara. Det var min syster. Något krånglade, sa hon, men så här i efterhand vet jag att det var avstämning inför "min dag". Hon ville prata med min sambo. Jag anade inget, verkligen inget. Jag skulle ju till stan och shoppa med en tjejkompis. En halvtimme senare knackade det på dörren och tjejerna ropade:
- Det är till dig mamma!
Utanför stod en vilt främmande man. I handen fick jag ett kuvert med instruktioner...15 minuter hade jag på mig. Panik!! Va?? Inte duscha??? Ni skulle se mitt hår på morgonen eller förresten kanske inte. Så illa är det. Lydigt rev jag ner det som stod på lappen. Förmodligen i chock.
Jag hoppade upp bak på motorcykeln som skulle föra mig vidare till en helt underbar dag med några av mina bästa vänner!

Om en månad ska jag gifta mig. Ett litet enkelt bröllop med de allra närmsta. Som jag längtar!



Tusen TACK för en alldeles, alldeles underbar dag!!

- Posted using BlogPress from my iPhone