Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Ibland blir det bara för mycket. Stressen smyger sig på likt ett spöke. Ibland ser man spöket i form av en skugga och ibland står spöket precis framför en men det finns ingen tid över för reflektion. När det inte längre spelar någon roll hur mycket man sover för man är ändå lika trött då har det gått för långt. Minnet sviker, tröttheten tar över och glädjen försvinner.
Ännu mer tydligt blir det när ens nära och kära säger att man inte längre är sig lik, då är det illa. När den skuttande tigern har blivit en sorgsen åsna är det dags att dra i nödbromsen.
Det är då hög tid att fokusera på sån´t som skänker en glädje...familjen, vänner och annat som gör en GLAD!
Carpe diem!!!!
4 kommentarer:
Precis så är det Christa. Du beskriver det så otroligt bra. Just den delen när nära och kära säger att man inte längre är sig lik...
Stor kram till dig vackra kvinna.
Ulrika
Tack Ulrika! Dina ord värmer! Stor kram
Tänker på dig! Hämta kraft och kom tillbaks! Även om vi inte ses så ofta hörs ditt skratt i korridoren ! Kramar Monica
M: Tack för dina ord och omtanke! Jag vilar och försöker återhämta min energi och kraft. Kramar C
Skicka en kommentar