En gång samlare alltid samlare

För en stund sedan började jag skriva detta inlägg om mitt samlande men ju mer jag skrev desto mer insåg jag att det nog alltid bott en samlare i mig. Det jag först kom att tänka på var kaffekopparna. Jag samlade inte på likadana kaffekoppar utan udda exemplar. Kanske var jag sju eller åtta år när det började. Vid närmare eftertanke introducerades jag nog för charmen i att samla när jag fick min första porslinskatt. Jag har aldrig haft ett rosa flickrum utan mitt rum var 70-tals grönt fyllt av blommor. Senare blev min favoritfärg ljusblå och så även mina tapeter. Mina porslinskatter skulle matcha mitt ljusblåa rum...
Jag vet inte hur gammal jag var när jag började samla på nyckelringar. Min pappa gjorde några slags trätavlor med krokar så att jag kunde hålla ordning på min samling. På tavlorna stod det inbränt med stora bokstäver - NYCKELRINGAR. Sedan dess har det blivit luktsuddisar, frimärken, fotbollskort (ni vet, de där med olika fotbollsspelare på som man bytte med varandra), gamla udda "antika" saker som jag hittade hos mina mor-och farföräldrar. Jag tror att samlandet lades på is när jag flyttade hemifrån, hade nog inte riktigt tid för det...
Jag minns när jag köpte tre stycken ganska dyra krukor från Ebbas Blommor. I och med detta inköp började samlandet igen! Nu fanns det ingen hejd på Fröken C. Att det blev krukor beror nog på min farmor och hennes "gröna" fingrar.  Hennes balkong var en fröjd att titta på eftersom hon fick allt att blomma! Jag fick en idé att bara ha ha blommor som jag själv drivit upp. Som jag redan nämnt samlar jag på ASA krukor (se inlägget om återvinning) och krukor från Uppsala Ekeby. Men...inget går upp emot plast. PLAST, PLAST, PLAST.

Hink för kattmat