Vi hade tittat på en kyrka innan men det blev alldeles för dyrt. Sedan var nog egentligen inte läget det bästa men det tyckte vi inte då. En fredag för lite mer än sju år sedan ringde min sambo och frågade om jag kunde tänka mig att bo på landet. Asfaltsbarnet i mig tvekade nog till en början men jag gick ju omkring i ett rosa kärleksskimmer och då finns inga hinder...
Huset som vi köpte sägs vara från mitten av 1800-talet, dock sönderrenoverat i olika perioder, men stommen var i gott skick. Det var nog också det enda! All gammal charm var borta och istället fanns det plastmattor på golvet, masonit-dörrar och regnbågens alla färger på väggarna. Sakta men säkert började huset ändra utseende...
Bilder kommer lite senare ikväll när barnen somnat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar