Så här känner jag mig ibland...

För ett par år sedan var vi på venissage i Kisa och jag blev väldigt förtjust i en alldeles underbar tavla. Jag minns att vi lånade hem tavlan men jag tyckte att det var lyxigt att unna sig en tavla bara så där. Tavlan lämnades tillbaka men jag kunde inte riktigt släppa den. Jag frågade ofta om någon hade köpt tavlan.Vid ett tillfälle när jag frågade kostnärens fru om tavlan var såld sa hon -JA! Jag grämde mig länge över att jag inte hade köpt den. Jag minns att jag till och med frågade min sambo om han trodde att det var möjligt att be kostnären göra en till. Knäppt va?! Vad jag inte visste då var att tavlan var såld till min sambo som i sin tur tänkte ge bort den i julklapp till mig. Vi brukar långt före jul bestämma att inte köpa julklappar till varandra men när det börjar närma sig julafton ångrar sig Fröken C. Jag fullkomligt älskar paket!! Just den här julen kommer jag ihåg att jag frågade min sambo om han hade köpt något. Nej, sa han. Men du hinner, sa jag. Jag önskar mig ett par Filippa K muggar. Min sambo kan verkligen hålla masken medan jag blir helt grundlurad. Det är just så här jag känner mig ibland...

 Ett microvil i förorten

Kostnären heter Matte Liegnell och är Kinda bygdens stora stolthet! Gå gärna in på hans hemsida www.matteliegnell.se för att se fler av hans underbara tavlor.